söndag 27 februari 2011

.

Allting är så otroligt tyst och tråkigt. Jag har försökt många gånger att bli glad, att acceptera livet som en positiv sak. Men varje gång så har jag misslyckats. Och misslyckanden gör ont. Ont i både kroppen och själen. Man försöker ändra sig, men lyckas inte.
Ibland tänker jag på, vem är jag, egentligen? Hur ska man kunna finna sig själv, när man är så kluven som jag? Jag vet vem jag är när jag mår dåligt, jag är tyst och tillbakadragen, men jag är bäst på att lyssna på andras problem, jag är en bra lyssnare..
Jag vet vem jag är när jag festar, dricker jag känner att Jag är Snyggast i Världen. Alla killar plus tjejer tittar på mig, killarna tittar för dem önskar att dem får mig i säng och tjejerna tittar för att dem önskade att dem var som mig då blir dem svartsjuka och ger bitch blickar.
Ibland försöker jag även sminka bort allting, jag har svart markerade ögon och håret är också svart, jag trivs med det, men det känns inte som om det är jag när jag sminkar mig så. Jag blir som en annan person.
Jag är så många personer, för att jag vet inte vem jag är, eller vad jag ska göra.